Conjugation of förorätta
wrong (to treat unjustly), injure, to fail to treat someone with due respect Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förorätta |
Presens
| jag | förorättar |
| du | förorättar |
| han / hon / den / det | förorättar |
| vi | förorättar |
| ni | förorättar |
| de | förorättar |
Preteritum
| jag | förorättade |
| du | förorättade |
| han / hon / den / det | förorättade |
| vi | förorättade |
| ni | förorättade |
| de | förorättade |
Supinum
| jag | förorättat |
| du | förorättat |
| han / hon / den / det | förorättat |
| vi | förorättat |
| ni | förorättat |
| de | förorättat |
Imperativ
| — | förorätta |
Passiv
Infinitiv
| — | förorättas |
Presens
| jag | förorättas |
| du | förorättas |
| han / hon / den / det | förorättas |
| vi | förorättas |
| ni | förorättas |
| de | förorättas |
Preteritum
| jag | förorättades |
| du | förorättades |
| han / hon / den / det | förorättades |
| vi | förorättades |
| ni | förorättades |
| de | förorättades |
Supinum
| jag | förorättats |
| du | förorättats |
| han / hon / den / det | förorättats |
| vi | förorättats |
| ni | förorättats |
| de | förorättats |