Conjugation of förneka
to deny (to disclaim connection with, responsibility for, etc.) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förneka |
Presens
| jag | förnekar |
| du | förnekar |
| han / hon / den / det | förnekar |
| vi | förnekar |
| ni | förnekar |
| de | förnekar |
Preteritum
| jag | förnekade |
| du | förnekade |
| han / hon / den / det | förnekade |
| vi | förnekade |
| ni | förnekade |
| de | förnekade |
Supinum
| jag | förnekat |
| du | förnekat |
| han / hon / den / det | förnekat |
| vi | förnekat |
| ni | förnekat |
| de | förnekat |
Imperativ
| — | förneka |
Passiv
Infinitiv
| — | förnekas |
Presens
| jag | förnekas |
| du | förnekas |
| han / hon / den / det | förnekas |
| vi | förnekas |
| ni | förnekas |
| de | förnekas |
Preteritum
| jag | förnekades |
| du | förnekades |
| han / hon / den / det | förnekades |
| vi | förnekades |
| ni | förnekades |
| de | förnekades |
Supinum
| jag | förnekats |
| du | förnekats |
| han / hon / den / det | förnekats |
| vi | förnekats |
| ni | förnekats |
| de | förnekats |