Conjugation of förmoda
to suppose, to conjecture (conclude; believe) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förmoda |
Presens
| jag | förmodar |
| du | förmodar |
| han / hon / den / det | förmodar |
| vi | förmodar |
| ni | förmodar |
| de | förmodar |
Preteritum
| jag | förmodade |
| du | förmodade |
| han / hon / den / det | förmodade |
| vi | förmodade |
| ni | förmodade |
| de | förmodade |
Supinum
| jag | förmodat |
| du | förmodat |
| han / hon / den / det | förmodat |
| vi | förmodat |
| ni | förmodat |
| de | förmodat |
Imperativ
| — | förmoda |
Passiv
Infinitiv
| — | förmodas |
Presens
| jag | förmodas |
| du | förmodas |
| han / hon / den / det | förmodas |
| vi | förmodas |
| ni | förmodas |
| de | förmodas |
Preteritum
| jag | förmodades |
| du | förmodades |
| han / hon / den / det | förmodades |
| vi | förmodades |
| ni | förmodades |
| de | förmodades |
Supinum
| jag | förmodats |
| du | förmodats |
| han / hon / den / det | förmodats |
| vi | förmodats |
| ni | förmodats |
| de | förmodats |