Conjugation of förmörka
to eclipse, to darken Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förmörka |
Presens
| jag | förmörkar |
| du | förmörkar |
| han / hon / den / det | förmörkar |
| vi | förmörkar |
| ni | förmörkar |
| de | förmörkar |
Preteritum
| jag | förmörkade |
| du | förmörkade |
| han / hon / den / det | förmörkade |
| vi | förmörkade |
| ni | förmörkade |
| de | förmörkade |
Supinum
| jag | förmörkat |
| du | förmörkat |
| han / hon / den / det | förmörkat |
| vi | förmörkat |
| ni | förmörkat |
| de | förmörkat |
Imperativ
| — | förmörka |
Passiv
Infinitiv
| — | förmörkas |
Presens
| jag | förmörkas |
| du | förmörkas |
| han / hon / den / det | förmörkas |
| vi | förmörkas |
| ni | förmörkas |
| de | förmörkas |
Preteritum
| jag | förmörkades |
| du | förmörkades |
| han / hon / den / det | förmörkades |
| vi | förmörkades |
| ni | förmörkades |
| de | förmörkades |
Supinum
| jag | förmörkats |
| du | förmörkats |
| han / hon / den / det | förmörkats |
| vi | förmörkats |
| ni | förmörkats |
| de | förmörkats |