Conjugation of förkunna
to proclaim Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förkunna |
Presens
| jag | förkunnar |
| du | förkunnar |
| han / hon / den / det | förkunnar |
| vi | förkunnar |
| ni | förkunnar |
| de | förkunnar |
Preteritum
| jag | förkunnade |
| du | förkunnade |
| han / hon / den / det | förkunnade |
| vi | förkunnade |
| ni | förkunnade |
| de | förkunnade |
Supinum
| jag | förkunnat |
| du | förkunnat |
| han / hon / den / det | förkunnat |
| vi | förkunnat |
| ni | förkunnat |
| de | förkunnat |
Imperativ
| — | förkunna |
Passiv
Infinitiv
| — | förkunnas |
Presens
| jag | förkunnas |
| du | förkunnas |
| han / hon / den / det | förkunnas |
| vi | förkunnas |
| ni | förkunnas |
| de | förkunnas |
Preteritum
| jag | förkunnades |
| du | förkunnades |
| han / hon / den / det | förkunnades |
| vi | förkunnades |
| ni | förkunnades |
| de | förkunnades |
Supinum
| jag | förkunnats |
| du | förkunnats |
| han / hon / den / det | förkunnats |
| vi | förkunnats |
| ni | förkunnats |
| de | förkunnats |