Conjugation of förkorta
to abbreviate, to shorten, to make shorter Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förkorta |
Presens
| jag | förkortar |
| du | förkortar |
| han / hon / den / det | förkortar |
| vi | förkortar |
| ni | förkortar |
| de | förkortar |
Preteritum
| jag | förkortade |
| du | förkortade |
| han / hon / den / det | förkortade |
| vi | förkortade |
| ni | förkortade |
| de | förkortade |
Supinum
| jag | förkortat |
| du | förkortat |
| han / hon / den / det | förkortat |
| vi | förkortat |
| ni | förkortat |
| de | förkortat |
Imperativ
| — | förkorta |
Passiv
Infinitiv
| — | förkortas |
Presens
| jag | förkortas |
| du | förkortas |
| han / hon / den / det | förkortas |
| vi | förkortas |
| ni | förkortas |
| de | förkortas |
Preteritum
| jag | förkortades |
| du | förkortades |
| han / hon / den / det | förkortades |
| vi | förkortades |
| ni | förkortades |
| de | förkortades |
Supinum
| jag | förkortats |
| du | förkortats |
| han / hon / den / det | förkortats |
| vi | förkortats |
| ni | förkortats |
| de | förkortats |