Conjugation of förkolna
Aktiv
Infinitiv
| — | förkolna |
Presens
| jag | förkolnar |
| du | förkolnar |
| han / hon / den / det | förkolnar |
| vi | förkolnar |
| ni | förkolnar |
| de | förkolnar |
Preteritum
| jag | förkolnade |
| du | förkolnade |
| han / hon / den / det | förkolnade |
| vi | förkolnade |
| ni | förkolnade |
| de | förkolnade |
Supinum
| jag | förkolnat |
| du | förkolnat |
| han / hon / den / det | förkolnat |
| vi | förkolnat |
| ni | förkolnat |
| de | förkolnat |
Imperativ
| — | förkolna |
Passiv
Infinitiv
| — | förkolnas |
Presens
| jag | förkolnas |
| du | förkolnas |
| han / hon / den / det | förkolnas |
| vi | förkolnas |
| ni | förkolnas |
| de | förkolnas |
Preteritum
| jag | förkolnades |
| du | förkolnades |
| han / hon / den / det | förkolnades |
| vi | förkolnades |
| ni | förkolnades |
| de | förkolnades |
Supinum
| jag | förkolnats |
| du | förkolnats |
| han / hon / den / det | förkolnats |
| vi | förkolnats |
| ni | förkolnats |
| de | förkolnats |