Conjugation of förjaga
dispel, chase off Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förjaga |
Presens
| jag | förjagar |
| du | förjagar |
| han / hon / den / det | förjagar |
| vi | förjagar |
| ni | förjagar |
| de | förjagar |
Preteritum
| jag | förjagade |
| du | förjagade |
| han / hon / den / det | förjagade |
| vi | förjagade |
| ni | förjagade |
| de | förjagade |
Supinum
| jag | förjagat |
| du | förjagat |
| han / hon / den / det | förjagat |
| vi | förjagat |
| ni | förjagat |
| de | förjagat |
Imperativ
| — | förjaga |
Passiv
Infinitiv
| — | förjagas |
Presens
| jag | förjagas |
| du | förjagas |
| han / hon / den / det | förjagas |
| vi | förjagas |
| ni | förjagas |
| de | förjagas |
Preteritum
| jag | förjagades |
| du | förjagades |
| han / hon / den / det | förjagades |
| vi | förjagades |
| ni | förjagades |
| de | förjagades |
Supinum
| jag | förjagats |
| du | förjagats |
| han / hon / den / det | förjagats |
| vi | förjagats |
| ni | förjagats |
| de | förjagats |