Conjugation of förhandla
to negotiate (confer to reach an agreement), to bargain Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förhandla |
Presens
| jag | förhandlar |
| du | förhandlar |
| han / hon / den / det | förhandlar |
| vi | förhandlar |
| ni | förhandlar |
| de | förhandlar |
Preteritum
| jag | förhandlade |
| du | förhandlade |
| han / hon / den / det | förhandlade |
| vi | förhandlade |
| ni | förhandlade |
| de | förhandlade |
Supinum
| jag | förhandlat |
| du | förhandlat |
| han / hon / den / det | förhandlat |
| vi | förhandlat |
| ni | förhandlat |
| de | förhandlat |
Imperativ
| — | förhandla |
Passiv
Infinitiv
| — | förhandlas |
Presens
| jag | förhandlas |
| du | förhandlas |
| han / hon / den / det | förhandlas |
| vi | förhandlas |
| ni | förhandlas |
| de | förhandlas |
Preteritum
| jag | förhandlades |
| du | förhandlades |
| han / hon / den / det | förhandlades |
| vi | förhandlades |
| ni | förhandlades |
| de | förhandlades |
Supinum
| jag | förhandlats |
| du | förhandlats |
| han / hon / den / det | förhandlats |
| vi | förhandlats |
| ni | förhandlats |
| de | förhandlats |