Conjugation of förhala
to delay, to procrastinate Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förhala |
Presens
| jag | förhalar |
| du | förhalar |
| han / hon / den / det | förhalar |
| vi | förhalar |
| ni | förhalar |
| de | förhalar |
Preteritum
| jag | förhalade |
| du | förhalade |
| han / hon / den / det | förhalade |
| vi | förhalade |
| ni | förhalade |
| de | förhalade |
Supinum
| jag | förhalat |
| du | förhalat |
| han / hon / den / det | förhalat |
| vi | förhalat |
| ni | förhalat |
| de | förhalat |
Imperativ
| — | förhala |
Passiv
Infinitiv
| — | förhalas |
Presens
| jag | förhalas |
| du | förhalas |
| han / hon / den / det | förhalas |
| vi | förhalas |
| ni | förhalas |
| de | förhalas |
Preteritum
| jag | förhalades |
| du | förhalades |
| han / hon / den / det | förhalades |
| vi | förhalades |
| ni | förhalades |
| de | förhalades |
Supinum
| jag | förhalats |
| du | förhalats |
| han / hon / den / det | förhalats |
| vi | förhalats |
| ni | förhalats |
| de | förhalats |