Conjugation of förhålla
to be (in proportion) to, to relate to Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förhålla |
Presens
| jag | förhåller |
| du | förhåller |
| han / hon / den / det | förhåller |
| vi | förhåller |
| ni | förhåller |
| de | förhåller |
Preteritum
| jag | förhöll |
| du | förhöll |
| han / hon / den / det | förhöll |
| vi | förhöll |
| ni | förhöll |
| de | förhöll |
Supinum
| jag | förhållit |
| du | förhållit |
| han / hon / den / det | förhållit |
| vi | förhållit |
| ni | förhållit |
| de | förhållit |
Imperativ
| — | förhåll |