Conjugation of förhärska
predominate, prevail Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förhärska |
Presens
| jag | förhärskar |
| du | förhärskar |
| han / hon / den / det | förhärskar |
| vi | förhärskar |
| ni | förhärskar |
| de | förhärskar |
Preteritum
| jag | förhärskade |
| du | förhärskade |
| han / hon / den / det | förhärskade |
| vi | förhärskade |
| ni | förhärskade |
| de | förhärskade |
Supinum
| jag | förhärskat |
| du | förhärskat |
| han / hon / den / det | förhärskat |
| vi | förhärskat |
| ni | förhärskat |
| de | förhärskat |
Imperativ
| — | förhärska |