Conjugation of förgrena
to branch, to branch out (split into branches, literally or figuratively) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förgrena |
Presens
| jag | förgrenar |
| du | förgrenar |
| han / hon / den / det | förgrenar |
| vi | förgrenar |
| ni | förgrenar |
| de | förgrenar |
Preteritum
| jag | förgrenade |
| du | förgrenade |
| han / hon / den / det | förgrenade |
| vi | förgrenade |
| ni | förgrenade |
| de | förgrenade |
Supinum
| jag | förgrenat |
| du | förgrenat |
| han / hon / den / det | förgrenat |
| vi | förgrenat |
| ni | förgrenat |
| de | förgrenat |
Imperativ
| — | förgrena |
Passiv
Infinitiv
| — | förgrenas |
Presens
| jag | förgrenas |
| du | förgrenas |
| han / hon / den / det | förgrenas |
| vi | förgrenas |
| ni | förgrenas |
| de | förgrenas |
Preteritum
| jag | förgrenades |
| du | förgrenades |
| han / hon / den / det | förgrenades |
| vi | förgrenades |
| ni | förgrenades |
| de | förgrenades |
Supinum
| jag | förgrenats |
| du | förgrenats |
| han / hon / den / det | förgrenats |
| vi | förgrenats |
| ni | förgrenats |
| de | förgrenats |