Conjugation of förfoga
to dispose (over something), to have access (to something) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förfoga |
Presens
| jag | förfogar |
| du | förfogar |
| han / hon / den / det | förfogar |
| vi | förfogar |
| ni | förfogar |
| de | förfogar |
Preteritum
| jag | förfogade |
| du | förfogade |
| han / hon / den / det | förfogade |
| vi | förfogade |
| ni | förfogade |
| de | förfogade |
Supinum
| jag | förfogat |
| du | förfogat |
| han / hon / den / det | förfogat |
| vi | förfogat |
| ni | förfogat |
| de | förfogat |
Imperativ
| — | förfoga |
Passiv
Infinitiv
| — | förfogas |
Presens
| jag | förfogas |
| du | förfogas |
| han / hon / den / det | förfogas |
| vi | förfogas |
| ni | förfogas |
| de | förfogas |
Preteritum
| jag | förfogades |
| du | förfogades |
| han / hon / den / det | förfogades |
| vi | förfogades |
| ni | förfogades |
| de | förfogades |
Supinum
| jag | förfogats |
| du | förfogats |
| han / hon / den / det | förfogats |
| vi | förfogats |
| ni | förfogats |
| de | förfogats |