Conjugation of förebåda
forebode Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förebåda |
Presens
| jag | förebådar |
| du | förebådar |
| han / hon / den / det | förebådar |
| vi | förebådar |
| ni | förebådar |
| de | förebådar |
Preteritum
| jag | förebådade |
| du | förebådade |
| han / hon / den / det | förebådade |
| vi | förebådade |
| ni | förebådade |
| de | förebådade |
Supinum
| jag | förebådat |
| du | förebådat |
| han / hon / den / det | förebådat |
| vi | förebådat |
| ni | förebådat |
| de | förebådat |
Imperativ
| — | förebåda |
Passiv
Infinitiv
| — | förebådas |
Presens
| jag | förebådas |
| du | förebådas |
| han / hon / den / det | förebådas |
| vi | förebådas |
| ni | förebådas |
| de | förebådas |
Preteritum
| jag | förebådades |
| du | förebådades |
| han / hon / den / det | förebådades |
| vi | förebådades |
| ni | förebådades |
| de | förebådades |
Supinum
| jag | förebådats |
| du | förebådats |
| han / hon / den / det | förebådats |
| vi | förebådats |
| ni | förebådats |
| de | förebådats |