Conjugation of förarga
to anger Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | förarga |
Presens
| jag | förargar |
| du | förargar |
| han / hon / den / det | förargar |
| vi | förargar |
| ni | förargar |
| de | förargar |
Preteritum
| jag | förargade |
| du | förargade |
| han / hon / den / det | förargade |
| vi | förargade |
| ni | förargade |
| de | förargade |
Supinum
| jag | förargat |
| du | förargat |
| han / hon / den / det | förargat |
| vi | förargat |
| ni | förargat |
| de | förargat |
Imperativ
| — | förarga |
Passiv
Infinitiv
| — | förargas |
Presens
| jag | förargas |
| du | förargas |
| han / hon / den / det | förargas |
| vi | förargas |
| ni | förargas |
| de | förargas |
Preteritum
| jag | förargades |
| du | förargades |
| han / hon / den / det | förargades |
| vi | förargades |
| ni | förargades |
| de | förargades |
Supinum
| jag | förargats |
| du | förargats |
| han / hon / den / det | förargats |
| vi | förargats |
| ni | förargats |
| de | förargats |