Conjugation of föra samman
(Substantiv) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | föra samman |
Presens
| jag | för samman |
| du | för samman |
| han / hon / den / det | för samman |
| vi | för samman |
| ni | för samman |
| de | för samman |
Preteritum
| jag | förde samman |
| du | förde samman |
| han / hon / den / det | förde samman |
| vi | förde samman |
| ni | förde samman |
| de | förde samman |
Supinum
| jag | fört samman |
| du | fört samman |
| han / hon / den / det | fört samman |
| vi | fört samman |
| ni | fört samman |
| de | fört samman |
Imperativ
| — | för samman |
Passiv
Infinitiv
| — | föras samman |
Presens
| jag | förs samman |
| du | förs samman |
| han / hon / den / det | förs samman |
| vi | förs samman |
| ni | förs samman |
| de | förs samman |
Preteritum
| jag | fördes samman |
| du | fördes samman |
| han / hon / den / det | fördes samman |
| vi | fördes samman |
| ni | fördes samman |
| de | fördes samman |
Supinum
| jag | förts samman |
| du | förts samman |
| han / hon / den / det | förts samman |
| vi | förts samman |
| ni | förts samman |
| de | förts samman |