Conjugation of föröva
practice in advance Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | föröva |
Presens
| jag | förövar |
| du | förövar |
| han / hon / den / det | förövar |
| vi | förövar |
| ni | förövar |
| de | förövar |
Preteritum
| jag | förövade |
| du | förövade |
| han / hon / den / det | förövade |
| vi | förövade |
| ni | förövade |
| de | förövade |
Supinum
| jag | förövat |
| du | förövat |
| han / hon / den / det | förövat |
| vi | förövat |
| ni | förövat |
| de | förövat |
Imperativ
| — | föröva |
Passiv
Infinitiv
| — | förövas |
Presens
| jag | förövas |
| du | förövas |
| han / hon / den / det | förövas |
| vi | förövas |
| ni | förövas |
| de | förövas |
Preteritum
| jag | förövades |
| du | förövades |
| han / hon / den / det | förövades |
| vi | förövades |
| ni | förövades |
| de | förövades |
Supinum
| jag | förövats |
| du | förövats |
| han / hon / den / det | förövats |
| vi | förövats |
| ni | förövats |
| de | förövats |