Conjugation of erövra
to conquer, to seize (a piece of land, a country) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | erövra |
Presens
| jag | erövrar |
| du | erövrar |
| han / hon / den / det | erövrar |
| vi | erövrar |
| ni | erövrar |
| de | erövrar |
Preteritum
| jag | erövrade |
| du | erövrade |
| han / hon / den / det | erövrade |
| vi | erövrade |
| ni | erövrade |
| de | erövrade |
Supinum
| jag | erövrat |
| du | erövrat |
| han / hon / den / det | erövrat |
| vi | erövrat |
| ni | erövrat |
| de | erövrat |
Imperativ
| — | erövra |
Passiv
Infinitiv
| — | erövras |
Presens
| jag | erövras |
| du | erövras |
| han / hon / den / det | erövras |
| vi | erövras |
| ni | erövras |
| de | erövras |
Preteritum
| jag | erövrades |
| du | erövrades |
| han / hon / den / det | erövrades |
| vi | erövrades |
| ni | erövrades |
| de | erövrades |
Supinum
| jag | erövrats |
| du | erövrats |
| han / hon / den / det | erövrats |
| vi | erövrats |
| ni | erövrats |
| de | erövrats |