Conjugation of dvälja
to dwell, to delay (upon something, as in occupy oneself with something for (too) long) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | dvälja |
Presens
| jag | dväljar |
| du | dväljar |
| han / hon / den / det | dväljar |
| vi | dväljar |
| ni | dväljar |
| de | dväljar |
Preteritum
| jag | dväljade |
| du | dväljade |
| han / hon / den / det | dväljade |
| vi | dväljade |
| ni | dväljade |
| de | dväljade |
Supinum
| jag | dväljat |
| du | dväljat |
| han / hon / den / det | dväljat |
| vi | dväljat |
| ni | dväljat |
| de | dväljat |
Imperativ
| — | dvälja |
Passiv
Infinitiv
| — | dväljas |
Presens
| jag | dväljas |
| du | dväljas |
| han / hon / den / det | dväljas |
| vi | dväljas |
| ni | dväljas |
| de | dväljas |
Preteritum
| jag | dväljades |
| du | dväljades |
| han / hon / den / det | dväljades |
| vi | dväljades |
| ni | dväljades |
| de | dväljades |
Supinum
| jag | dväljats |
| du | dväljats |
| han / hon / den / det | dväljats |
| vi | dväljats |
| ni | dväljats |
| de | dväljats |