Conjugation of dangla
dangle Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | dangla |
Presens
| jag | danglar |
| du | danglar |
| han / hon / den / det | danglar |
| vi | danglar |
| ni | danglar |
| de | danglar |
Preteritum
| jag | danglade |
| du | danglade |
| han / hon / den / det | danglade |
| vi | danglade |
| ni | danglade |
| de | danglade |
Supinum
| jag | danglat |
| du | danglat |
| han / hon / den / det | danglat |
| vi | danglat |
| ni | danglat |
| de | danglat |
Imperativ
| — | dangla |
Passiv
Infinitiv
| — | danglas |
Presens
| jag | danglas |
| du | danglas |
| han / hon / den / det | danglas |
| vi | danglas |
| ni | danglas |
| de | danglas |
Preteritum
| jag | danglades |
| du | danglades |
| han / hon / den / det | danglades |
| vi | danglades |
| ni | danglades |
| de | danglades |
Supinum
| jag | danglats |
| du | danglats |
| han / hon / den / det | danglats |
| vi | danglats |
| ni | danglats |
| de | danglats |