← bruka — definición

Conjugation of bruka

Regular CEFR C2

/²brʉːka/

to use to (present tense of used to); to be in the habit of Ver definición completa →

Aktiv

Infinitiv

—

bruka

Presens

jag	brukar
du	brukar
han / hon / den / det	brukar
vi	brukar
ni	brukar
de	brukar

Preteritum

jag	brukade
du	brukade
han / hon / den / det	brukade
vi	brukade
ni	brukade
de	brukade

Supinum

jag	brukat
du	brukat
han / hon / den / det	brukat
vi	brukat
ni	brukat
de	brukat

Imperativ

—

bruka

Passiv

Infinitiv

—

brukas

Presens

jag	brukas
du	brukas
han / hon / den / det	brukas
vi	brukas
ni	brukas
de	brukas

Preteritum

jag	brukades
du	brukades
han / hon / den / det	brukades
vi	brukades
ni	brukades
de	brukades

Supinum

jag	brukats
du	brukats
han / hon / den / det	brukats
vi	brukats
ni	brukats
de	brukats

Más conjugaciones

brukade brukades brukande brukar brukas brukat brukats brumma