Conjugation of blunda
to refuse to see something; to pretend not to know about Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | blunda |
Presens
| jag | blundar |
| du | blundar |
| han / hon / den / det | blundar |
| vi | blundar |
| ni | blundar |
| de | blundar |
Preteritum
| jag | blundade |
| du | blundade |
| han / hon / den / det | blundade |
| vi | blundade |
| ni | blundade |
| de | blundade |
Supinum
| jag | blundat |
| du | blundat |
| han / hon / den / det | blundat |
| vi | blundat |
| ni | blundat |
| de | blundat |
Imperativ
| — | blunda |