Aktiv
Infinitiv
| — | blottställa |
Presens
| jag | blottställer |
| du | blottställer |
| han / hon / den / det | blottställer |
| vi | blottställer |
| ni | blottställer |
| de | blottställer |
Preteritum
| jag | blottställde |
| du | blottställde |
| han / hon / den / det | blottställde |
| vi | blottställde |
| ni | blottställde |
| de | blottställde |
Supinum
| jag | blottställt |
| du | blottställt |
| han / hon / den / det | blottställt |
| vi | blottställt |
| ni | blottställt |
| de | blottställt |
Imperativ
| — | blottställ |
Passiv
Infinitiv
| — | blottställas |
Presens
| jag | blottställs |
| du | blottställs |
| han / hon / den / det | blottställs |
| vi | blottställs |
| ni | blottställs |
| de | blottställs |
Preteritum
| jag | blottställdes |
| du | blottställdes |
| han / hon / den / det | blottställdes |
| vi | blottställdes |
| ni | blottställdes |
| de | blottställdes |
Supinum
| jag | blottställts |
| du | blottställts |
| han / hon / den / det | blottställts |
| vi | blottställts |
| ni | blottställts |
| de | blottställts |