Conjugation of blottlägga
lay bare, expose (often figuratively) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | blottlägga |
Presens
| jag | blottlägger |
| du | blottlägger |
| han / hon / den / det | blottlägger |
| vi | blottlägger |
| ni | blottlägger |
| de | blottlägger |
Preteritum
| jag | blottlade |
| du | blottlade |
| han / hon / den / det | blottlade |
| vi | blottlade |
| ni | blottlade |
| de | blottlade |
Supinum
| jag | blottlagt |
| du | blottlagt |
| han / hon / den / det | blottlagt |
| vi | blottlagt |
| ni | blottlagt |
| de | blottlagt |
Imperativ
| — | blottlägg |
Passiv
Infinitiv
| — | blottläggas |
Presens
| jag | blottläggs |
| du | blottläggs |
| han / hon / den / det | blottläggs |
| vi | blottläggs |
| ni | blottläggs |
| de | blottläggs |
Preteritum
| jag | blottlades |
| du | blottlades |
| han / hon / den / det | blottlades |
| vi | blottlades |
| ni | blottlades |
| de | blottlades |
Supinum
| jag | blottlagts |
| du | blottlagts |
| han / hon / den / det | blottlagts |
| vi | blottlagts |
| ni | blottlagts |
| de | blottlagts |