Conjugation of blomstra
to put out flowers; to bloom, to blossom Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | blomstra |
Presens
| jag | blomstrar |
| du | blomstrar |
| han / hon / den / det | blomstrar |
| vi | blomstrar |
| ni | blomstrar |
| de | blomstrar |
Preteritum
| jag | blomstrade |
| du | blomstrade |
| han / hon / den / det | blomstrade |
| vi | blomstrade |
| ni | blomstrade |
| de | blomstrade |
Supinum
| jag | blomstrat |
| du | blomstrat |
| han / hon / den / det | blomstrat |
| vi | blomstrat |
| ni | blomstrat |
| de | blomstrat |
Imperativ
| — | blomstra |
Passiv
Infinitiv
| — | blomstras |
Presens
| jag | blomstras |
| du | blomstras |
| han / hon / den / det | blomstras |
| vi | blomstras |
| ni | blomstras |
| de | blomstras |
Preteritum
| jag | blomstrades |
| du | blomstrades |
| han / hon / den / det | blomstrades |
| vi | blomstrades |
| ni | blomstrades |
| de | blomstrades |
Supinum
| jag | blomstrats |
| du | blomstrats |
| han / hon / den / det | blomstrats |
| vi | blomstrats |
| ni | blomstrats |
| de | blomstrats |