Conjugation of blockera
to block, to prevent; to stop someone from Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | blockera |
Presens
| jag | blockerar |
| du | blockerar |
| han / hon / den / det | blockerar |
| vi | blockerar |
| ni | blockerar |
| de | blockerar |
Preteritum
| jag | blockerade |
| du | blockerade |
| han / hon / den / det | blockerade |
| vi | blockerade |
| ni | blockerade |
| de | blockerade |
Supinum
| jag | blockerat |
| du | blockerat |
| han / hon / den / det | blockerat |
| vi | blockerat |
| ni | blockerat |
| de | blockerat |
Imperativ
| — | blockera |
Passiv
Infinitiv
| — | blockeras |
Presens
| jag | blockeras |
| du | blockeras |
| han / hon / den / det | blockeras |
| vi | blockeras |
| ni | blockeras |
| de | blockeras |
Preteritum
| jag | blockerades |
| du | blockerades |
| han / hon / den / det | blockerades |
| vi | blockerades |
| ni | blockerades |
| de | blockerades |
Supinum
| jag | blockerats |
| du | blockerats |
| han / hon / den / det | blockerats |
| vi | blockerats |
| ni | blockerats |
| de | blockerats |