Conjugation of bevilja
to allow Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | bevilja |
Presens
| jag | beviljar |
| du | beviljar |
| han / hon / den / det | beviljar |
| vi | beviljar |
| ni | beviljar |
| de | beviljar |
Preteritum
| jag | beviljade |
| du | beviljade |
| han / hon / den / det | beviljade |
| vi | beviljade |
| ni | beviljade |
| de | beviljade |
Supinum
| jag | beviljat |
| du | beviljat |
| han / hon / den / det | beviljat |
| vi | beviljat |
| ni | beviljat |
| de | beviljat |
Imperativ
| — | bevilja |
Passiv
Infinitiv
| — | beviljas |
Presens
| jag | beviljas |
| du | beviljas |
| han / hon / den / det | beviljas |
| vi | beviljas |
| ni | beviljas |
| de | beviljas |
Preteritum
| jag | beviljades |
| du | beviljades |
| han / hon / den / det | beviljades |
| vi | beviljades |
| ni | beviljades |
| de | beviljades |
Supinum
| jag | beviljats |
| du | beviljats |
| han / hon / den / det | beviljats |
| vi | beviljats |
| ni | beviljats |
| de | beviljats |