Conjugation of beundra
to admire Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | beundra |
Presens
| jag | beundrar |
| du | beundrar |
| han / hon / den / det | beundrar |
| vi | beundrar |
| ni | beundrar |
| de | beundrar |
Preteritum
| jag | beundrade |
| du | beundrade |
| han / hon / den / det | beundrade |
| vi | beundrade |
| ni | beundrade |
| de | beundrade |
Supinum
| jag | beundrat |
| du | beundrat |
| han / hon / den / det | beundrat |
| vi | beundrat |
| ni | beundrat |
| de | beundrat |
Imperativ
| — | beundra |
Passiv
Infinitiv
| — | beundras |
Presens
| jag | beundras |
| du | beundras |
| han / hon / den / det | beundras |
| vi | beundras |
| ni | beundras |
| de | beundras |
Preteritum
| jag | beundrades |
| du | beundrades |
| han / hon / den / det | beundrades |
| vi | beundrades |
| ni | beundrades |
| de | beundrades |
Supinum
| jag | beundrats |
| du | beundrats |
| han / hon / den / det | beundrats |
| vi | beundrats |
| ni | beundrats |
| de | beundrats |