Conjugation of betjäna
to make use (usually with av (“of”)) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | betjäna |
Presens
| jag | betjänar |
| du | betjänar |
| han / hon / den / det | betjänar |
| vi | betjänar |
| ni | betjänar |
| de | betjänar |
Preteritum
| jag | betjänade |
| du | betjänade |
| han / hon / den / det | betjänade |
| vi | betjänade |
| ni | betjänade |
| de | betjänade |
Supinum
| jag | betjänat |
| du | betjänat |
| han / hon / den / det | betjänat |
| vi | betjänat |
| ni | betjänat |
| de | betjänat |
Imperativ
| — | betjäna |
Passiv
Infinitiv
| — | betjänas |
Presens
| jag | betjänas |
| du | betjänas |
| han / hon / den / det | betjänas |
| vi | betjänas |
| ni | betjänas |
| de | betjänas |
Preteritum
| jag | betjänades |
| du | betjänades |
| han / hon / den / det | betjänades |
| vi | betjänades |
| ni | betjänades |
| de | betjänades |
Supinum
| jag | betjänats |
| du | betjänats |
| han / hon / den / det | betjänats |
| vi | betjänats |
| ni | betjänats |
| de | betjänats |