Conjugation of beteckna
to characterize, to signify, to designate Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | beteckna |
Presens
| jag | betecknar |
| du | betecknar |
| han / hon / den / det | betecknar |
| vi | betecknar |
| ni | betecknar |
| de | betecknar |
Preteritum
| jag | betecknade |
| du | betecknade |
| han / hon / den / det | betecknade |
| vi | betecknade |
| ni | betecknade |
| de | betecknade |
Supinum
| jag | betecknat |
| du | betecknat |
| han / hon / den / det | betecknat |
| vi | betecknat |
| ni | betecknat |
| de | betecknat |
Imperativ
| — | beteckna |
Passiv
Infinitiv
| — | betecknas |
Presens
| jag | betecknas |
| du | betecknas |
| han / hon / den / det | betecknas |
| vi | betecknas |
| ni | betecknas |
| de | betecknas |
Preteritum
| jag | betecknades |
| du | betecknades |
| han / hon / den / det | betecknades |
| vi | betecknades |
| ni | betecknades |
| de | betecknades |
Supinum
| jag | betecknats |
| du | betecknats |
| han / hon / den / det | betecknats |
| vi | betecknats |
| ni | betecknats |
| de | betecknats |