Conjugation of besvärja
to enchant, to send a spell or curse on (someone) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | besvärja |
Presens
| jag | besvärjer |
| du | besvärjer |
| han / hon / den / det | besvärjer |
| vi | besvärjer |
| ni | besvärjer |
| de | besvärjer |
Preteritum
| jag | besvor |
| du | besvor |
| han / hon / den / det | besvor |
| vi | besvor |
| ni | besvor |
| de | besvor |
Supinum
| jag | besvurit |
| du | besvurit |
| han / hon / den / det | besvurit |
| vi | besvurit |
| ni | besvurit |
| de | besvurit |
Imperativ
| — | besvärj |
Passiv
Infinitiv
| — | besvärjas |
Presens
| jag | besvärjs |
| du | besvärjs |
| han / hon / den / det | besvärjs |
| vi | besvärjs |
| ni | besvärjs |
| de | besvärjs |
Preteritum
| jag | besvors |
| du | besvors |
| han / hon / den / det | besvors |
| vi | besvors |
| ni | besvors |
| de | besvors |
Supinum
| jag | besvurits |
| du | besvurits |
| han / hon / den / det | besvurits |
| vi | besvurits |
| ni | besvurits |
| de | besvurits |