Conjugation of bespara
to spare, to save (make not have to deal with) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | bespara |
Presens
| jag | besparar |
| du | besparar |
| han / hon / den / det | besparar |
| vi | besparar |
| ni | besparar |
| de | besparar |
Preteritum
| jag | besparade |
| du | besparade |
| han / hon / den / det | besparade |
| vi | besparade |
| ni | besparade |
| de | besparade |
Supinum
| jag | besparat |
| du | besparat |
| han / hon / den / det | besparat |
| vi | besparat |
| ni | besparat |
| de | besparat |
Imperativ
| — | bespara |
Passiv
Infinitiv
| — | besparas |
Presens
| jag | besparas |
| du | besparas |
| han / hon / den / det | besparas |
| vi | besparas |
| ni | besparas |
| de | besparas |
Preteritum
| jag | besparades |
| du | besparades |
| han / hon / den / det | besparades |
| vi | besparades |
| ni | besparades |
| de | besparades |
Supinum
| jag | besparats |
| du | besparats |
| han / hon / den / det | besparats |
| vi | besparats |
| ni | besparats |
| de | besparats |