Conjugation of besluta
to decide, to make a decision Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | besluta |
Presens
| jag | beslutar |
| du | beslutar |
| han / hon / den / det | beslutar |
| vi | beslutar |
| ni | beslutar |
| de | beslutar |
Preteritum
| jag | beslutade |
| du | beslutade |
| han / hon / den / det | beslutade |
| vi | beslutade |
| ni | beslutade |
| de | beslutade |
Supinum
| jag | beslutat |
| du | beslutat |
| han / hon / den / det | beslutat |
| vi | beslutat |
| ni | beslutat |
| de | beslutat |
Imperativ
| — | besluta |
Passiv
Infinitiv
| — | beslutas |
Presens
| jag | beslutas |
| du | beslutas |
| han / hon / den / det | beslutas |
| vi | beslutas |
| ni | beslutas |
| de | beslutas |
Preteritum
| jag | beslutades |
| du | beslutades |
| han / hon / den / det | beslutades |
| vi | beslutades |
| ni | beslutades |
| de | beslutades |
Supinum
| jag | beslutats |
| du | beslutats |
| han / hon / den / det | beslutats |
| vi | beslutats |
| ni | beslutats |
| de | beslutats |