Conjugation of bemanna
to man (to take up position in order to operate something) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | bemanna |
Presens
| jag | bemannar |
| du | bemannar |
| han / hon / den / det | bemannar |
| vi | bemannar |
| ni | bemannar |
| de | bemannar |
Preteritum
| jag | bemannade |
| du | bemannade |
| han / hon / den / det | bemannade |
| vi | bemannade |
| ni | bemannade |
| de | bemannade |
Supinum
| jag | bemannat |
| du | bemannat |
| han / hon / den / det | bemannat |
| vi | bemannat |
| ni | bemannat |
| de | bemannat |
Imperativ
| — | bemanna |
Passiv
Infinitiv
| — | bemannas |
Presens
| jag | bemannas |
| du | bemannas |
| han / hon / den / det | bemannas |
| vi | bemannas |
| ni | bemannas |
| de | bemannas |
Preteritum
| jag | bemannades |
| du | bemannades |
| han / hon / den / det | bemannades |
| vi | bemannades |
| ni | bemannades |
| de | bemannades |
Supinum
| jag | bemannats |
| du | bemannats |
| han / hon / den / det | bemannats |
| vi | bemannats |
| ni | bemannats |
| de | bemannats |