Conjugation of belasta
/bɛˈlasta/to subject to a (physical or more abstract) load Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | belasta |
Presens
| jag | belastar |
| du | belastar |
| han / hon / den / det | belastar |
| vi | belastar |
| ni | belastar |
| de | belastar |
Preteritum
| jag | belastade |
| du | belastade |
| han / hon / den / det | belastade |
| vi | belastade |
| ni | belastade |
| de | belastade |
Supinum
| jag | belastat |
| du | belastat |
| han / hon / den / det | belastat |
| vi | belastat |
| ni | belastat |
| de | belastat |
Imperativ
| — | belasta |
Passiv
Infinitiv
| — | belastas |
Presens
| jag | belastas |
| du | belastas |
| han / hon / den / det | belastas |
| vi | belastas |
| ni | belastas |
| de | belastas |
Preteritum
| jag | belastades |
| du | belastades |
| han / hon / den / det | belastades |
| vi | belastades |
| ni | belastades |
| de | belastades |
Supinum
| jag | belastats |
| du | belastats |
| han / hon / den / det | belastats |
| vi | belastats |
| ni | belastats |
| de | belastats |