Conjugation of belacka
defame, slander Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | belacka |
Presens
| jag | belackar |
| du | belackar |
| han / hon / den / det | belackar |
| vi | belackar |
| ni | belackar |
| de | belackar |
Preteritum
| jag | belackade |
| du | belackade |
| han / hon / den / det | belackade |
| vi | belackade |
| ni | belackade |
| de | belackade |
Supinum
| jag | belackat |
| du | belackat |
| han / hon / den / det | belackat |
| vi | belackat |
| ni | belackat |
| de | belackat |
Imperativ
| — | belacka |
Passiv
Infinitiv
| — | belackas |
Presens
| jag | belackas |
| du | belackas |
| han / hon / den / det | belackas |
| vi | belackas |
| ni | belackas |
| de | belackas |
Preteritum
| jag | belackades |
| du | belackades |
| han / hon / den / det | belackades |
| vi | belackades |
| ni | belackades |
| de | belackades |
Supinum
| jag | belackats |
| du | belackats |
| han / hon / den / det | belackats |
| vi | belackats |
| ni | belackats |
| de | belackats |