← bekräfta — definición

Conjugation of bekräfta

Regular CEFR B1

to confirm, to acknowledge Ver definición completa →

Aktiv

Infinitiv

—

bekräfta

Presens

jag	bekräftar
du	bekräftar
han / hon / den / det	bekräftar
vi	bekräftar
ni	bekräftar
de	bekräftar

Preteritum

jag	bekräftade
du	bekräftade
han / hon / den / det	bekräftade
vi	bekräftade
ni	bekräftade
de	bekräftade

Supinum

jag	bekräftat
du	bekräftat
han / hon / den / det	bekräftat
vi	bekräftat
ni	bekräftat
de	bekräftat

Imperativ

—

bekräfta

Passiv

Infinitiv

—

bekräftas

Presens

jag	bekräftas
du	bekräftas
han / hon / den / det	bekräftas
vi	bekräftas
ni	bekräftas
de	bekräftas

Preteritum

jag	bekräftades
du	bekräftades
han / hon / den / det	bekräftades
vi	bekräftades
ni	bekräftades
de	bekräftades

Supinum

jag	bekräftats
du	bekräftats
han / hon / den / det	bekräftats
vi	bekräftats
ni	bekräftats
de	bekräftats

Más conjugaciones

bekräftade bekräftades bekräftande bekräftar bekräftas bekräftat bekräftats bekransar