Conjugation of begrunda
to reflect on, to ponder, to contemplate, to meditate on, to consider (deeply and thoughtfully) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | begrunda |
Presens
| jag | begrundar |
| du | begrundar |
| han / hon / den / det | begrundar |
| vi | begrundar |
| ni | begrundar |
| de | begrundar |
Preteritum
| jag | begrundade |
| du | begrundade |
| han / hon / den / det | begrundade |
| vi | begrundade |
| ni | begrundade |
| de | begrundade |
Supinum
| jag | begrundat |
| du | begrundat |
| han / hon / den / det | begrundat |
| vi | begrundat |
| ni | begrundat |
| de | begrundat |
Imperativ
| — | begrunda |
Passiv
Infinitiv
| — | begrundas |
Presens
| jag | begrundas |
| du | begrundas |
| han / hon / den / det | begrundas |
| vi | begrundas |
| ni | begrundas |
| de | begrundas |
Preteritum
| jag | begrundades |
| du | begrundades |
| han / hon / den / det | begrundades |
| vi | begrundades |
| ni | begrundades |
| de | begrundades |
Supinum
| jag | begrundats |
| du | begrundats |
| han / hon / den / det | begrundats |
| vi | begrundats |
| ni | begrundats |
| de | begrundats |