Conjugation of begränsa
to limit, to restrict Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | begränsa |
Presens
| jag | begränsar |
| du | begränsar |
| han / hon / den / det | begränsar |
| vi | begränsar |
| ni | begränsar |
| de | begränsar |
Preteritum
| jag | begränsade |
| du | begränsade |
| han / hon / den / det | begränsade |
| vi | begränsade |
| ni | begränsade |
| de | begränsade |
Supinum
| jag | begränsat |
| du | begränsat |
| han / hon / den / det | begränsat |
| vi | begränsat |
| ni | begränsat |
| de | begränsat |
Imperativ
| — | begränsa |
Passiv
Infinitiv
| — | begränsas |
Presens
| jag | begränsas |
| du | begränsas |
| han / hon / den / det | begränsas |
| vi | begränsas |
| ni | begränsas |
| de | begränsas |
Preteritum
| jag | begränsades |
| du | begränsades |
| han / hon / den / det | begränsades |
| vi | begränsades |
| ni | begränsades |
| de | begränsades |
Supinum
| jag | begränsats |
| du | begränsats |
| han / hon / den / det | begränsats |
| vi | begränsats |
| ni | begränsats |
| de | begränsats |