Conjugation of befrukta
to fertilize; to impregnate Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | befrukta |
Presens
| jag | befruktar |
| du | befruktar |
| han / hon / den / det | befruktar |
| vi | befruktar |
| ni | befruktar |
| de | befruktar |
Preteritum
| jag | befruktade |
| du | befruktade |
| han / hon / den / det | befruktade |
| vi | befruktade |
| ni | befruktade |
| de | befruktade |
Supinum
| jag | befruktat |
| du | befruktat |
| han / hon / den / det | befruktat |
| vi | befruktat |
| ni | befruktat |
| de | befruktat |
Imperativ
| — | befrukta |
Passiv
Infinitiv
| — | befruktas |
Presens
| jag | befruktas |
| du | befruktas |
| han / hon / den / det | befruktas |
| vi | befruktas |
| ni | befruktas |
| de | befruktas |
Preteritum
| jag | befruktades |
| du | befruktades |
| han / hon / den / det | befruktades |
| vi | befruktades |
| ni | befruktades |
| de | befruktades |
Supinum
| jag | befruktats |
| du | befruktats |
| han / hon / den / det | befruktats |
| vi | befruktats |
| ni | befruktats |
| de | befruktats |