Conjugation of befara
to fear Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | befara |
Presens
| jag | befarar |
| du | befarar |
| han / hon / den / det | befarar |
| vi | befarar |
| ni | befarar |
| de | befarar |
Preteritum
| jag | befarade |
| du | befarade |
| han / hon / den / det | befarade |
| vi | befarade |
| ni | befarade |
| de | befarade |
Supinum
| jag | befarat |
| du | befarat |
| han / hon / den / det | befarat |
| vi | befarat |
| ni | befarat |
| de | befarat |
Imperativ
| — | befara |
Passiv
Infinitiv
| — | befaras |
Presens
| jag | befaras |
| du | befaras |
| han / hon / den / det | befaras |
| vi | befaras |
| ni | befaras |
| de | befaras |
Preteritum
| jag | befarades |
| du | befarades |
| han / hon / den / det | befarades |
| vi | befarades |
| ni | befarades |
| de | befarades |
Supinum
| jag | befarats |
| du | befarats |
| han / hon / den / det | befarats |
| vi | befarats |
| ni | befarats |
| de | befarats |