Conjugation of beckna
/²bɛkna/to sell (usually illicit drugs or stolen goods), to peddle Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | beckna |
Presens
| jag | becknar |
| du | becknar |
| han / hon / den / det | becknar |
| vi | becknar |
| ni | becknar |
| de | becknar |
Preteritum
| jag | becknade |
| du | becknade |
| han / hon / den / det | becknade |
| vi | becknade |
| ni | becknade |
| de | becknade |
Supinum
| jag | becknat |
| du | becknat |
| han / hon / den / det | becknat |
| vi | becknat |
| ni | becknat |
| de | becknat |
Imperativ
| — | beckna |
Passiv
Infinitiv
| — | becknas |
Presens
| jag | becknas |
| du | becknas |
| han / hon / den / det | becknas |
| vi | becknas |
| ni | becknas |
| de | becknas |
Preteritum
| jag | becknades |
| du | becknades |
| han / hon / den / det | becknades |
| vi | becknades |
| ni | becknades |
| de | becknades |
Supinum
| jag | becknats |
| du | becknats |
| han / hon / den / det | becknats |
| vi | becknats |
| ni | becknats |
| de | becknats |