Conjugation of banka
to repeatedly strike something with a fist or hard object Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | banka |
Presens
| jag | bankar |
| du | bankar |
| han / hon / den / det | bankar |
| vi | bankar |
| ni | bankar |
| de | bankar |
Preteritum
| jag | bankade |
| du | bankade |
| han / hon / den / det | bankade |
| vi | bankade |
| ni | bankade |
| de | bankade |
Supinum
| jag | bankat |
| du | bankat |
| han / hon / den / det | bankat |
| vi | bankat |
| ni | bankat |
| de | bankat |
Imperativ
| — | banka |
Passiv
Infinitiv
| — | bankas |
Presens
| jag | bankas |
| du | bankas |
| han / hon / den / det | bankas |
| vi | bankas |
| ni | bankas |
| de | bankas |
Preteritum
| jag | bankades |
| du | bankades |
| han / hon / den / det | bankades |
| vi | bankades |
| ni | bankades |
| de | bankades |
Supinum
| jag | bankats |
| du | bankats |
| han / hon / den / det | bankats |
| vi | bankats |
| ni | bankats |
| de | bankats |