← bönfalla — definición

Conjugation of bönfalla

Regular CEFR C2

to beg, to implore, to beseech (someone, especially in a difficult situation) Ver definición completa →

Aktiv

Infinitiv

—

bönfalla

Presens

jag	bönfaller
du	bönfaller
han / hon / den / det	bönfaller
vi	bönfaller
ni	bönfaller
de	bönfaller

Preteritum

jag	bönföll
du	bönföll
han / hon / den / det	bönföll
vi	bönföll
ni	bönföll
de	bönföll

Supinum

jag	bönfallit
du	bönfallit
han / hon / den / det	bönfallit
vi	bönfallit
ni	bönfallit
de	bönfallit

Imperativ

—

bönfall

Passiv

Infinitiv

—

bönfallas

Presens

jag	bönfalls
du	bönfalls
han / hon / den / det	bönfalls
vi	bönfalls
ni	bönfalls
de	bönfalls

Preteritum

jag	bönfölls
du	bönfölls
han / hon / den / det	bönfölls
vi	bönfölls
ni	bönfölls
de	bönfölls

Supinum

jag	bönfallits
du	bönfallits
han / hon / den / det	bönfallits
vi	bönfallits
ni	bönfallits
de	bönfallits

Más conjugaciones

bönfallande bönfallas bönfaller bönfalles bönfallit bönfallits bönfalls bönföll