Conjugation of bära sig åt
behave Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | bära sig åt |
Presens
| jag | bär sig åt |
| du | bär sig åt |
| han / hon / den / det | bär sig åt |
| vi | bär sig åt |
| ni | bär sig åt |
| de | bär sig åt |
Preteritum
| jag | bar sig åt |
| du | bar sig åt |
| han / hon / den / det | bar sig åt |
| vi | bar sig åt |
| ni | bar sig åt |
| de | bar sig åt |
Supinum
| jag | burit sig åt |
| du | burit sig åt |
| han / hon / den / det | burit sig åt |
| vi | burit sig åt |
| ni | burit sig åt |
| de | burit sig åt |
Imperativ
| — | bär sig åt |