Conjugation of avvisa
to turn down; to reject; to turn back; to turn away Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | avvisa |
Presens
| jag | avvisar |
| du | avvisar |
| han / hon / den / det | avvisar |
| vi | avvisar |
| ni | avvisar |
| de | avvisar |
Preteritum
| jag | avvisade |
| du | avvisade |
| han / hon / den / det | avvisade |
| vi | avvisade |
| ni | avvisade |
| de | avvisade |
Supinum
| jag | avvisat |
| du | avvisat |
| han / hon / den / det | avvisat |
| vi | avvisat |
| ni | avvisat |
| de | avvisat |
Imperativ
| — | avvisa |
Passiv
Infinitiv
| — | avvisas |
Presens
| jag | avvisas |
| du | avvisas |
| han / hon / den / det | avvisas |
| vi | avvisas |
| ni | avvisas |
| de | avvisas |
Preteritum
| jag | avvisades |
| du | avvisades |
| han / hon / den / det | avvisades |
| vi | avvisades |
| ni | avvisades |
| de | avvisades |
Supinum
| jag | avvisats |
| du | avvisats |
| han / hon / den / det | avvisats |
| vi | avvisats |
| ni | avvisats |
| de | avvisats |