Conjugation of avvärja
ward off, stave off, fend off Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | avvärja |
Presens
| jag | avvärjer |
| du | avvärjer |
| han / hon / den / det | avvärjer |
| vi | avvärjer |
| ni | avvärjer |
| de | avvärjer |
Preteritum
| jag | avvärjde |
| du | avvärjde |
| han / hon / den / det | avvärjde |
| vi | avvärjde |
| ni | avvärjde |
| de | avvärjde |
Supinum
| jag | avvärjt |
| du | avvärjt |
| han / hon / den / det | avvärjt |
| vi | avvärjt |
| ni | avvärjt |
| de | avvärjt |
Imperativ
| — | avvärj |
Passiv
Infinitiv
| — | avvärjas |
Presens
| jag | avvärjs |
| du | avvärjs |
| han / hon / den / det | avvärjs |
| vi | avvärjs |
| ni | avvärjs |
| de | avvärjs |
Preteritum
| jag | avvärjdes |
| du | avvärjdes |
| han / hon / den / det | avvärjdes |
| vi | avvärjdes |
| ni | avvärjdes |
| de | avvärjdes |
Supinum
| jag | avvärjts |
| du | avvärjts |
| han / hon / den / det | avvärjts |
| vi | avvärjts |
| ni | avvärjts |
| de | avvärjts |