Conjugation of avtala
to come to a deal or an agreement (that something is to happen or be done), to prearrange Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | avtala |
Presens
| jag | avtalar |
| du | avtalar |
| han / hon / den / det | avtalar |
| vi | avtalar |
| ni | avtalar |
| de | avtalar |
Preteritum
| jag | avtalade |
| du | avtalade |
| han / hon / den / det | avtalade |
| vi | avtalade |
| ni | avtalade |
| de | avtalade |
Supinum
| jag | avtalat |
| du | avtalat |
| han / hon / den / det | avtalat |
| vi | avtalat |
| ni | avtalat |
| de | avtalat |
Imperativ
| — | avtala |
Passiv
Infinitiv
| — | avtalas |
Presens
| jag | avtalas |
| du | avtalas |
| han / hon / den / det | avtalas |
| vi | avtalas |
| ni | avtalas |
| de | avtalas |
Preteritum
| jag | avtalades |
| du | avtalades |
| han / hon / den / det | avtalades |
| vi | avtalades |
| ni | avtalades |
| de | avtalades |
Supinum
| jag | avtalats |
| du | avtalats |
| han / hon / den / det | avtalats |
| vi | avtalats |
| ni | avtalats |
| de | avtalats |