Conjugation of avsvära
to (solemnly) renounce (a faith or allegiance or the like), to abjure, to forswear Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | avsvära |
Presens
| jag | avsvär |
| du | avsvär |
| han / hon / den / det | avsvär |
| vi | avsvär |
| ni | avsvär |
| de | avsvär |
Preteritum
| jag | avsvor |
| du | avsvor |
| han / hon / den / det | avsvor |
| vi | avsvor |
| ni | avsvor |
| de | avsvor |
Supinum
| jag | avsvurit |
| du | avsvurit |
| han / hon / den / det | avsvurit |
| vi | avsvurit |
| ni | avsvurit |
| de | avsvurit |
Imperativ
| — | avsvär |